Grillkväll i det bästa av sällskap

 

Fredagskvällen tillbringades på allra bästa sätt. Emma hade bjudit in till grillkväll och något sådant kan man bara inte missa, inte ens om man som jag är lite så där inbillningskrasslig. Så jag lastade bilen halvfull med ett par flaskor rosa champagne och körde till Svågertorp för att hämta Banditen. Hemma hos Emma var Nelly redan på plats och förberedde vad som senare skulle visa sig vara de godaste efterrätter jag ätit i hela mitt liv. Jag dreglar bara jag tänker på dem... och jag som inte ens är så där jätteförtjust i efterrätter i vanliga fall...

Men ja, helt plötsligt så var festen igång! Och vilken fest det blev! Tooka ville så klart också vara med på ett hörn och bestämde sig för att tillbringa en stor del av kvällen i mitt knä. Jo, men alltså, det tyckte jag var ganska trevligt.

Mat med vänner grabbarna var också där. Nino, han skötte grillen. Och satt avslappnad i gräset med Tant på ena sidan och Tooka på andra och skalade paprikor och muttrade över Tant för att hon snott ett paket med parmaskinka från köksbordet som låg i lagom salukihöjd. Men alltså. En man på gräsmattan som lagar mat till ett gäng tjejer som sitter och fnissar och dricker vin vid bordet bredvid. Jag gillar det. Jag är inte riktigt van vid det, men jag tror absolut att jag kan vänja mig. De andra grabbarna, Mauro och Robban, såg vi knappt till förrän det var dags att äta. De var i köket och lagade mat. Mat med vänner. Jag säger bara det.

Åse, 56kiloÅse, var också på plats. Hon är så himla bra, det känns som om man liksom känt henne hela sitt liv. Hon är så naturlig och man kan bara gilla henne. Jättemycket!

Som om det inte var nog så var ju Robbin också där. Ni vet, pr-mannen med Louboutinskor som jag hade till bordet under banketten i Åre och som är den absolut i särklass trevligaste stockholmaren som jag någonsin stött på? Han. Han var där efter han varit på politikermiddag i stan och halvlegat på någon sorts soffa i försommarvärmen och moffat i sig av Malmös bästa sushi.

Så, ja. Det var vi som var där och vi åt mest. Åt och drack och trotsade blåsten i lånade tröjor och hade musikquiz som jag fortfarande är lite osäker på vem som vann. Och trots att jag fortfarande känner mig sprickfärdig så går jag runt här hemma och drömmer om Nellys rabarbercheesecake med jordgubbar. Och om ljumma sommarkvällar när vinden blåser i håret tillsammans med de bästa vänner som går att uppbringa.

Det är bara att bita ihop

Jodå, visst blev det indiskt igår. Det blev timmatals tjattrande på Lilla Torg med Emma, Banditen, Tindy och Annika och så blev det den där indiska maten som vi suktat efter i vad som känns som en hel evighet. Och så gott det var! Och starkt! Jag och Tindy satt och pep och kippade efter andan och jag frustade att jag är minsann inte klen när det kommer till stark mat, det här SKA gå! Det gick så där, kan jag säga. Men gott var det!

Klänning Religion, halsband de.FINe, armband Lindex

Jag kände mig ganska ok efter att ha proppat i mig ett par Alvedon innan jag stack hemifrån. Inte alls likt mig, som är emot all form av medicinering och försöker undvika att stoppa i mig medicin i den mån det är möjligt.

Jag klarade dagen ganska bra fram tills jag kom hem och kollapsade i soffan och kände efter hur dålig jag verkligen var. Jag är inte frisk. Inte alls frisk. Nej, jag har ont i halsen och ont i huvudet. Hela kroppen värker och lever liksom sitt eget liv och vill inte alls som jag vill. Men det är bara att bita ihop, för ikväll är det grillfest med ett helt gäng av de som jag tycker allra bäst om. Och det tänker jag inte missa för någon elak liten bacill som försöker ta över min kropp! Just det, så är det ju fredag också!

Den där ömsesidiga kärleken värmer mitt hjärta

Jag har ont i halsen och känner mig lite så där allmänt hängig. Så det blev ingen tur till Malmö för att känna av Eurovisionyran igår. Det blev soffan istället. Soffan och goda lammfärsbiffar i hemmalagad tomatsås med mängder av vitlök. Ett bra substitut.

Och så blev det en massa pussar på världens tröttaste galopphäst som envisas med att ligga och sova hela dagarna. Ibland helt utsträckt så att folk tror att han dött av värmeslag. Men nej, han är inte ens sjuk. Bara väldigt tillfreds med sig själv och sin omgivning. Han är trött och passar på att njuta av värmen. Och av att kunna ligga ner där maten serveras, för då kan han liksom halvsova och käka hö samtidigt. Sånt gillar han.

Jag gillar när han blir så där mysigt solvarm i pälsen och jag får komma riktigt nära och känna doften och borra in fingrarna i hans man och våga öppna upp mitt hjärta och känna den där underbara kärleken mellan djur och människa. Den som gör mig alldeles matt i hela kroppen och värmer mitt hjärta och får mig att fälla ett par tårar av lycka. Den där ömsesidiga kärleken som är något av det finaste som finns och som jag är så himla tacksam över att jag får uppleva.

Men nu, nu kan jag inte springa runt här och stinka häst längre i mina inte allt för rena kläder och yra om kärlek. Det är duschen och en tunn, fladdrig klänning som andas sommar tillsammans med ett par fransstövlar som gäller inför en lunchdate på stan med Emma och Nicole. Indiskt, idag siktar vi på indiskt.

Eurovisonfeber råder i stan och vem vill missa ett party?

Lill-lördag. Eller mitt-i-veckan-lördag. En sådan dag när man borde dra in till Malmö och njuta av Eurovisionfebern som råder i stan. Stämningen är ju på topp. Hela stan är full av fjärilar och är minst sagt glamouraktig och laddar inför finalen på lördag på Malmö Arena. Jo, det vete katten om jag inte sticker in till Malmö ikväll! Det är ju inte varje kväll det är melodifestivalyra i stan, precis. Och vem vill missa ett hejdundrande party?

 

Åh, jag tycker sådant här är så spännande! Tänk att lilla Malmö lever upp och är helt plötsligt i centrum och jag känner att jag liksom går runt här hemma och önskar att det alltid vore så. Att jag bara kunde snöra på mig skorna och sticka in till stan och hamna i händelsernas centrum tillsammans med en massa spännande människor från hela världen. Tänk känslan, att få lyssna på sång och musik och dansa som om det inte fanns någon morgondag med svetten rinnande längs ryggen. Det hade varit något, det.

 

Men jo, det finns en morgondag. Morgonen är här. Och jag ska gå ut och ge hästarna mat och en massa pussar. Men ikväll, eller kanske imorgonkväll (när det är dags för den andra semifinalen) så kan det hända att jag sticker in till stan. Det kan hända.

 

Bilden, ja. Rasmus tycker den här bilden är lite fånig. Eller rättare tycker han att han ser fånig ut på grund av blomman i handen. Fast han gillar bilden ändå och han har sagt att det är ok att jag lägger ut den. Själv tycker jag ungen är sötast och charmigast i hela världen. Så klart! Det tycker väl alla föräldrar om sina barn?

Man är inte till sin fördel alla dagar i veckan

 

 

Ungefär så här ser en ytterst morgontrött galopphäst ut. Inte någon vacker syn precis, men jag menar, vem är vacker efter att ha tvingats sova utomhus hela natten? Nej, jag tänkte väl det. Då är det till och med okej att vara lite snörvlig med matrester mellan tänderna och se så där allmänt okammad ut. Eller hur?

Han kvicknade till efter ett tag, Del Piero. Jodå. Han käkade frukost och blev lite piggare. Vet inte om han blev så mycket vackrare, men det får räcka. Man är inte till sin fördel alla dagar i veckan.

Kokt wienerkorv är inte min paradrätt

Tröja KappAhl, jeans Please, färgglatt armband veckans vara från Puss.

Så var det måndag. Igen. Tiden går fort när man har roligt och det har tydligen jag för veckorna bara rusar förbi och det känns inte riktigt som om jag hinner med. Men jo, det gör jag väl. Någorlunda i alla fall.

Igår gjorde jag ju maskroskransar och blev biten i häcken av elaka myror. Pissemyror, som Felicia säger. Och när jag inte gjorde det så sålde jag kokta wienerkorvar och ljummet kaffe som fotbollsmorsa för Felicias lag. Korvarna var INTE sönderkokta, för det var nämligen inte jag kokt korv denna gången. Det var således mycket lättare att sälja korv igår än förra gången då folk mest såg aningen avskräckta ut då de såg vad som serverades. Ja, ja. Jag är bra på många saker, dock ej att koka korv. Kokt wienerkorv är inte min paradrätt, om man säger så.

Denna veckan är det några spännande saker på gång, som till exempel att gå och se finalen på Eurovision Song Contest på Malmö Arena. Spännande så det förslår! Speciellt som jag, som vanligt, inte har någonting att ha på mig.

Denna gången hade jag förberett mig väl och i god tid planerat vad jag skulle ha på mig. Fräcka guldbrallor (som just nu råkar vara på superrea på Creative Lounge och om ni använder koden som finns inne hos Emma så får ni minsann ytterligare 20 procent, eller ja, det får ni på allt ni handlar förutom presentkort men bara fram till kl 20.55 ikväll) och kavaj med pärlor och sånt, allt för att se så melodifestivalaktig ut som möjligt. Tills jag fick veta att klädkoden var coctail. Då blev det liksom stopp. Tvärstopp. Och det är det fortfarande.

Men idag är det ju måndag och det är långt kvar tills det är lördag. Flera dagar faktiskt.

Livet leker och myrorna biter mig i häcken

Vädret är underbart och jag sitter i trädgården i min nya favorittröja som är riktigt roligt zebrarandig. Där sitter jag. Mitt på gräsmattan som är minst sagt förstörd sedan den där hästen bestämde sig för att den var ett bra ställe att springa på när hon rymt från sin hage i höstas och det var som allra blötast i marken.

Barfota med grässtrån mellan tårna sitter jag där. Jag och Felicia. Vi gör en krans av maskrosor. Sånt gör man när det är sommar och bina surrar och hästarna går på bete och livet leker och fåglarna kvittrar och myrorna biter en i häcken.

Jag menar, det är ju ändå söndag. Men jag ska inte hänga i trädgården hela dagen, nej, snart ska jag stå i kiosken på Staffansvallen och sälja sönderkokt wienerkorv och ljummet kaffe och längta ut i solskenet igen.

Pinsamt att få stryk av en tvååring

Kolla in syrrans unge Amanda. Minen är obetalbar. Hon rynkar liksom på näsan och kisar med ögonen och sticker in ena armen i sidan. Så här poserar en riktig fotomodell. Snacka om attityd! Jodå. Man har lite kvar att lära, det är bara att konstatera. Det känns inte alls som om jag fick till någon sådan pose under fotosessionen med Emma i torsdags. Jag får stryk av en tvååring. Pinsamt, men så är det.

Vad gäller fotograferingen av den lilla gaphalsen till kusin så har jag nu gått igenom alla bilderna. Och ja, jag har förstått att det är bättre att överlåta kameran till mina barn än att själv ge mig på att försöka fotografera. I alla fall när det gäller små barn, som ju uppenbarligen är helt naturliga framför kameran när något annat barn fotograferar. Smart drag!

Och egentligen så föredrar jag bildredigering framför fotografering, så jag tror vi fortsätter på den inslagna vägen.

Annars idag då? Jo, det är visst lördag och jag undrar jag om det inte är hög tid för mig och Felicia att sticka in till stan en runda. Och sen till kväll ska vi njuta av det härliga vädret och grilla i trädgården och det kan hända att jag försöker mig på ett glas vin också.